Biologiska pass
Vid en dopingkontroll tas vanligtvis urinprov, men även blodprov kan tas på en idrottsutövare. Flera blodprover samlas in under olika tidsintervaller och bildar tillsammans ett eller flera blodpass.
Proverna i ett blodpass jämförs med en serie tidigare tester, som gjorts på samma idrottare. Detta gör att naturliga variationer, som bland annat beror på genetiska olikheter, försvinner så att man bättre kan uppfatta avvikelser från varje idrottares egna profil. Förändringar i de biologiska markörerna kan på så vis avslöja doping, utan att förbjudna substanser upptäckts i analysen.
Tre olika blodpass
Det finns idag tre typer av blodpass. Det första blodpasset kallas också för ”hematologiskt pass” och introducerades av WADA 2010. Det används för att detektera bloddoping, det vill säga otillåtna metoder att öka mängden hemoglobin och därmed förbättra kroppens syreupptagningsförmåga. Detta prov tas framförallt på idrottsutövare inom konditionsidrotter.
De två andra blodpassen introducerades 2023 av WADA. "Blodsteroidpasset" används som ett komplement till urinsteroidpasset för att detektera doping med testosteron. Här följs bland annat koncentrationerna av testosteron för att upptäcka onaturlig variation. Ett tredje blodpass kallas ”endokrinpasset” och mäter markörer i blodet som ökar vid användningen av tillväxthormon.
Med hjälp av biologiska pass kan man:
- Planera riktade kontroller, så kallad intelligent testning.
- Beställa specialanalyser på redan inhämtade prov samt identifiera vilka prov som ska långtidsförvaras (dvs frysas i upp till tio år för senare analys).
- Erinra brott mot dopingreglerna.
- Samla bevis i en större utredning.